Mamma till ett sjukt barn

Mamma till ett sjukt barn

Plötsligt förändras tillvaron

PANG! så förändras livet, ett av våra fyra fina, friska och välmående barn får tre livslånga sjukdomar inom loppet av en månad. Hur hanterar vi detta? Hur ska vi orka? Hur ska HAN orka? Hur ska alla syskon påverkas? Hur ska allt lösas praktiskt? Frågorna är så många, så många... och svaren kommer nog växa fram här på bloggen, allteftersom... hoppas och tror jag...

Min teori

NU är det över!Skapad av Maria Hägerlid mån, januari 11, 2016 12:30:35
Vet inte om det är något fel på statistikprogrammet hos min webhost, men det ser ut som om jag fortfarande har läsare!!! Roligt! Och jag som aldrig uppdaterar längre...

Idag gick alla fyra barnen iväg till skolan efter tre veckors ledighet. Skönt för oss alla :-). Minns alldeles för väl det där året då vi var hemma bara vi... det går ju bra såklart, men visst sliter man på varandra. Alla är behov av egna liv emellanåt.

Vi har haft ett skönt jullov. Alla har varit friska. Vi sa det igår kväll, att det är 15 månader sedan förra Addisonkrisen nu. Så ljuvligt att slippa sjukhuset. Det blir ju mer och mer sällan oxå, pga att W blir äldre och förståndigare, får större motståndskraft och vi blir bättre på att parera med medicinen. Några kriser har nog berott på att han har halkat efter i medicineringen (då vi hade svårt att dosera för att täcka träningar och matcher etc) han har då legat lågt från början och så har det kommit någon baskilusk och ställt till det. Vi har blivit duktigare och vuxit in i det helt enkelt.

Det som har snurrat i våra huvuden nu under ledigheten och det som vi pratat mycket om är sviterna hos oss. Och om jag någonsin gör något av min erfarenhet, skriver en bok eller hjälper andra som ska genomgå det vi har gjort, så är det just det som jag kommer att trycka på. Det tar sådan extremt lång tid att återhämta sig. Jag har en teori om det:
Vi har alla en viss mängd av kraft, det kan skilja sig mellan individer. Utöver det finns en reservkraft, som är uppbyggd under lång lång tid, ända från barndomen. När vi blir utsatta för ett starkt hot med stor stress under lång tid så behöver vi använda dessa reserver. Det gör vi för att överleva och det är det som de är till för. MEN problemet kommer då vi ska tillbaka igen. Då är reserverna slut och behöver byggas upp igen. Detta tar sååå lång tid. För när man, som vi, är inne i en mycket intensiv fas i livet blir det inte mycket energi kvar som skvimpar över till att fylla på reserven med. Det är min teori lite kortfattat.

Både Micke och jag kan känna precis så. Vi klarar vardagen och när allt fungerar väl. MEN när det kör ihop sig lite och det tillkommer något extraordinärt så har vi inte den där reservkraften där. Den är förbrukad och vi har inte lyckats fylla på den. Min enda tro är att det är tid som behövs. Och jag önskar att fler hade insikten om detta, då det är lätt att känna sig sjåpig... herregud det är ju nu fyra år sedan vi fick diagnosen. Men det satte så stora avtryck hos oss båda. Sådan extrem påfrestning för kroppen under så lång tid. Det tog ju 2,5 år från diagnos till den friskförklaringen som vi har fått (diagnos 1/9 2011 och "friskförklaring" 20/1 2014). 30 månader, 120 veckor eller 840 dygn av bottenlös sorg, ångest, oro och obefintlig sömn. Förnuftet hos mig tycker det är självklart att det tar tid att återhämta sig. Men såhär lång tid??

Detta är något som jag aldrig pratar om inför mina vänner ens. Det känns som om hela det här kapitlet är så avskilt från vårt vanliga liv. Jag kan prata om min "vanliga" trötthet, mina sömnproblem etc, men den här utmattningen som jag fortfarande känner har jag svårt att prata om. Våren 2014 fick jag diagnosen utmattningsdepression och jag var sjukskriven ett tag. Då hade jag symptom såsom kraftiga minnesproblem, stora sömnsvårigheter och rädsla för att t ex köra bil och andra vardagliga saker. Dessa har nu blivit bättre men går lite upp och ner, beroende på övriga påfrestningar i livet.

Men just nu finns det inte så mycket tid för att fundera över detta. Det var mest nu under ledigheten, då man har tid att reflektera och fundera mer. Men med fyra barn i aktiv ålder är det bara att köra på. Och jag mår ju bäst av det trots allt. Och bara att vara medveten om detta gör det lite lättare. Då blir det lite lättare att vara snäll mot sig själv. Det borde vi alla vara - lite snällare mot oss själva!


















Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.
Skapad av gudmor Gun tor, februari 04, 2016 12:27:36

En alldeles korrekt och klok teori som stämmer så väl!!