Mamma till ett sjukt barn

Mamma till ett sjukt barn

Plötsligt förändras tillvaron

PANG! så förändras livet, ett av våra fyra fina, friska och välmående barn får tre livslånga sjukdomar inom loppet av en månad. Hur hanterar vi detta? Hur ska vi orka? Hur ska HAN orka? Hur ska alla syskon påverkas? Hur ska allt lösas praktiskt? Frågorna är så många, så många... och svaren kommer nog växa fram här på bloggen, allteftersom... hoppas och tror jag...

Vrinnevisjukhuset i Norrköping

Addisons sjukdomSkapad av Mia tis, september 06, 2011 09:34:49

Vår pojke lades omedelbart in med dropp, de sa att hans Natriumvärde var väldigt lågt. Vi förstod att det var allvarligt, men inte HUR allvarligt. De talade om intensiven men ville undvika det, då han för det mesta var vaken och "vid medvetande". De började ge mycket natrium i blodet, men han svarade inte på det. Vid tre tillfällen blev han totalt förvirrad. Han kände inte igen oss, svarade att jag höll upp 514 fingrar när det var tre... Dessa tillfällen var HELT vidriga, jag har aldrig varit så rädd. De hade ju pratat om hjärnskador, men det var om natriumvärdet gick upp för snabbt.

När läkarna såg hans förvirrade tillstånd hände något. De slog på stora trumman. Och där någonstans var det någon som kläckte idén att det kunde vara Addison!!!!! DEN läkaren är vi EVIGT och innerligt tacksamma. Den läkaren räddade livet på vår fina pojke. För vi förstår nu i efterhand att det inte hade gått vägen annars. I samråd med andra läkare på andra sjukhus bestämdes att de skulle prova att ge cortison. OCH han svarade!!! Sakta men säkert höjdes natriumvärdet och hans tillstånd blev stabilt.

DÅ, ungefär gick det upp för oss hur allvarligt det hade varit. Att hans tillstånd hade varit livshotande. En sorgeprocess och chocktillstånd började/fortsatte eller hur det var.

Samtidigt med det här omtumlande så har vi ju tre barn till som är oroliga och behöver oss. Mina underbara systrar och gudbarn bodde i Strandstugan med dem och efter ett par dygn började en av oss att åka hem till dem. Lillasyster var den som for mest illa av det här, hon var väldigt ledsen och orolig.

Snabbt packa ihop Strandstugan, visste ju inte när vi skulle kunna komma dit igen. Men vi insåg att vi måste hem till Stockholm.

Norrköping försökte ordna en överflytt till SÖS, men det som oroade oss var att de faktiskt var osäkra på om vi skulle få komma dit. HELT absurbt, han var i livshotande tillstånd fyra dygn tidigare och helt plötsligt skulle vi bli utskrivna och få ta tåget hem.

MEN de hade fel, som tur var. V och jag fick åka taxi till SÖS. Vi övervägde ambulans och i efterhand inser jag att det hade varit bättre, resan var väldigt jobbig för honom.

Måndag den 8e aug kl 13.30 lämnade vi Vrinnevisjukhuset.

Måndag den 8e aug kl 13.30 skrevs min mamma in på samma sjukhus, med magen fullproppad av cancer och diagnosen var - det fanns inget att göra.

Livet hade förändrats.