Mamma till ett sjukt barn

Mamma till ett sjukt barn

Plötsligt förändras tillvaron

PANG! så förändras livet, ett av våra fyra fina, friska och välmående barn får tre livslånga sjukdomar inom loppet av en månad. Hur hanterar vi detta? Hur ska vi orka? Hur ska HAN orka? Hur ska alla syskon påverkas? Hur ska allt lösas praktiskt? Frågorna är så många, så många... och svaren kommer nog växa fram här på bloggen, allteftersom... hoppas och tror jag...

Livet är skört...

NU är det över!Skapad av Maria Hägerlid tis, november 08, 2016 13:51:30
Fick idag veta att en långväga bekant fått beskedet att deras son inte kommer att överleva sin sjukdom. Det är inte W's sjukdom, utan en annan hemsk fruktansvärd sjukdom. Jag blev så otroligt otroligt berörd. Tårarna bara rinner. Jag kan ju någonstans ändå föreställa mig (tror jag)... tänk om vi hade fått beskedet. Och tänk på den familjen. De skulle nu fokusera på att uppfylla pojkens alla drömmar. Det finns inte ord. Livet är så orättvist.

Jag är så lycklig och glad att jag slapp få det beskedet. Att det inte finns något mer de kan göra. Tänk hur nära vi var... Maktlösheten, hopplösheten, frustrationen... jag kan verkligen känna med den familjen. Förstår bara inte hur de ska ta sig igenom det.

Känner sådan tacksamhet att jag nu har en trött och, för det mesta, vresig tonåring däruppe. Att han fick vara kvar hos oss. Jag är så tacksam. Och samtidigt känner jag konstigt nog lite skuld. Varför fick just vi det när andra familjer får det fruktansvärda beskedet. Att det inte finns något mer att göra. Hur kan man någonsin ta in det.

Som vanligt ligger känslorna så nära. Jag kan nästan inte sluta gråta. Jag kan inte sluta tänka på dem. Inte sluta känna med dem. Undrar om det ska vara såhär för alltid, att det är så lätt att få tillbaka känslorna. Det kanske är så. Och det kan jag såklart leva med, jag kan leva med allt, utom att få beskedet det finns inget mer vi kan göra.