Mamma till ett sjukt barn

Mamma till ett sjukt barn

Plötsligt förändras tillvaron

PANG! så förändras livet, ett av våra fyra fina, friska och välmående barn får tre livslånga sjukdomar inom loppet av en månad. Hur hanterar vi detta? Hur ska vi orka? Hur ska HAN orka? Hur ska alla syskon påverkas? Hur ska allt lösas praktiskt? Frågorna är så många, så många... och svaren kommer nog växa fram här på bloggen, allteftersom... hoppas och tror jag...

Grattis lilla mamma

NU är det över!Skapad av Maria Hägerlid tis, april 21, 2015 09:01:26
Idag är det mammas födelsedag. Jag minns hur pappa alltid plockade vårlök från garagetaket (som hade ett tak av sedum... och vårlök :-)).

Min mamma dog när det var fem dagar kvar tills Willes transplantation. Jag minns min syster ringde mig kl 6.30 på morgonen. Jag bara mottog beskedet och ringde kallt på doktorn och bad att få en lugnande spruta (enda gången jag bad om det). Han kom direkt och jag fick den. Därefter lade jag locket på. Jag tänkte inte en tanke just då, kände inte en känsla. Stängde av. Det fanns inte utrymme, jag var tvungen att hålla ihop. Fick inte bryta. Livet stod på spel. Willes liv och därmed även mitt.

Det är så overkligt. Att det är mitt liv som jag skriver om. Att jag verkligen har varit där - mitt i det hemska. Mitt i helvetet.

Och ändå - så hamnar jag så ofta i grubbleri över obetydliga bekymmer. Hur kan jag göra det, när jag vet vad som är viktigt? När jag vet vad som VERKLIGEN är bekymmer och sorg. Det är verkligen konstigt.

Jag saknar min mamma så mycket. Det är så ofta jag tänker att jag vill ringa och berätta något om barnen, något fint som har hänt, eller bara få möjlighet att gnälla av mig. Det finns ingen som kan ersätta en mamma. Man står liksom själv i världen utan en mamma och pappa. Vi systrar, framförallt Fia och jag försöker hjälpas åt, tillåta varandra att berätta "fåniga" saker som händer. Sådant man skulle berättat för mamma.

Saknaden kommer att bestå. Men jag vet att mamma är stolt över oss alla, där uppe i himlen.